Idag var det meningen att jag skulle kört XC loppet i MTB SM, eller var det kanske inte meningen?
Ca 2 ggr per år så svullnar mitt artrosskadade knä upp, spontant eller av anledning, och jag får vila i 3-5 dagar. Detta skedde natten till Torsdag.
Gick o lade mig efter SM tempot i Onsdags som hyfsat vältränad 41 åring, och vaknade som invalidiserad dito.
Gav inte upp hoppet förrän kl 9 i morse när jag märkte att knät fortfarande inte gick att böja av all vätska i leden.
Nåja "man e inte 20 längre".... och snart är semestern slut...inte är det långt till döden heller..
Åkte ändå till Norberg för att hjälpa min plastbror Gunnar med vätskelangning och påhejning.
Gunnar som nästan alltid kör bra på mästerskap lyckades denna gång äntligen vinna SM GULD i H30, och jag skäms inte att säga att jag fällde en o annan rörd tår och hade gåshud när han gått ifrån sista konkurrenten på sista varvet o kom mot mål som segrare i ett hårt o mycket spännande lopp!!
Man är väl lite känslig kanske..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar