På väg till årets MTB SM i Norberg lyssnade jag på radio i bilen. Dom diskuterde om varför vissa människor söker kickar i mer eller mindre obehagliga saker såsom karuseller, bergsklättring, slagsmål, eller hård idrott. Dom kom fram via nån expert i ämnet till att dessa människor helt enkelt var lite beroende av endorfin o andra belöningsämnen som kroppen utsöndrar vid dessa aktiviter. Ingen nyhet direkt, men när man är lite smånervös inför ett race så har man kanske lite svårt att förstå varför man utsätter sig för denna plåga både före och under racet, bara för att få må lite bra en stund efteråt.
SM tempoloppet idag blev för min del en ganska medelmåttig historia, men det var inte att vänta annat då jag haft en halsinfektion i veckan plus att banan bara egentligen innehöll en (1) egentlig backe uppför. Det är ju uppför som jag hävdar mig skapligt och inte på segsläta skogsstigar o trögrullade grusvägar.
Nåja, jag kom på 16 e plats av 37 startande i H 40 och hade med en absolut toppdag kanske kunnat varit 11a -12 a på en sån här bana, så jag får vara "nöjd". Plastbror Gunnar tog bronset i H 30 så det vägde upp lite..
Det jag är missnöjd med är att kicken efteråt uteblev i princip.
Är inte typ 180 i puls i en knapp halvtimme nog för att jag ska få känna lite endorfinrus?
Så mycket slit o ingen belöning.
Ska fan ner på stan o slåss med kniv eller nåt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar