Ibland blir man mer sliten av träning än annars, och det brukar yttra sig med en fördröjning på knappt 2 dagar för mig.
Men efter att nästan varit självmordsbenäget trött på tisdag förmiddag, så drog jag ut på ett fartlekpass på MTB hojen senare på kvällen. Sådär sent som bara jag brukade sticka ut förut när jag inte var så stereotypt seriös som nu. Typ en timme innan kolsvart mörker.
Mer krut i benen har jag inte haft på hela året kändes det som och trög lera kändes som grusväg, branta backar som plan mark, och mina grövsta xc däck rullade lättare än värsta tempohjulen när jag kom ut på asfalten. Cykeln gick ovanligt mjukt oxå.
Det fanns en outtömlig källa av kraft i mig.
Ganska onödigt egentligen, men det är skönt när det händer.
Kanske fanns det lite kvar av kraften ikväll när jag var på gymet, för alla gick därifrån när jag kom.
Förmodligen livrädda för min kraftfulla karisma och min otroligt massiva kroppshydda.
Eller så kanske min tröja luktade svett..?
Gick hem o la mig i fosterställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar