I jacka av dun tog jag mig ut i den mörka kalla Novemberkvällen för att gå en kort promenad för att roa min katt o få en nypa frisk luft. Nere vid sjön i det iskalla mörka vattnet låg några änder o plaskade o bröt tystnaden med trivsamt kvackande. Bada vid den här årstiden är nog lika främmande för mig, som det är för dom flesta andra att jag cyklar så här års, antar jag? Dessutom på kvällen!
Det handlar om anpassning.
Idag fick jag dock anpassa mig till att cykla på dagen, fast det var Onsdag.
Lika jobbigt, fast solen sken. Dessutom tappade jag tydligen vattenflaskan vid nån nerkörning i en grop tidigt i passet, vilket ledde till 3 tim utan vätska överhuvudtaget.
En känsla av att vara bakis resten av dagen, trots att jag försökte dricka ikapp hela eftermiddagen. (Dricka vatten alltså).
Kan vara bra att känna hur det känns att vara bakis oxå. Jag har nästan glömt.
Den idrottande krogråttan är numera bara en idrottande tråkig klok farbror.
Med en jääävla fysik..?
Och en jäävla moral...!
Anpassning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar