...reser man sig ur sängen kl 6.15 efter att ha haft min 22a sommarsemester. Förväntansfull o med pirr i benen likt en 7 åring som precis ska börja skolan, kastade jag mig över mina arbetsuppgifter.... Sen vaknade jag på riktigt av att klockan ringde för andra gången och kände den välkända förlamande känslan en bomullsfältarbetande slav från afrika måste ha känt varje dag han blev väckt av sin ägare nånstans i den amerikanska södern för länge sedan.
Det blev trots allt bomull av det till sist.
Och en massa gospelmusik.
Så har det fortsatt. Dom flesta trivs o finner det intressant på sitt "bomullsfält".
Inte jag.
Därför är jag försedd med extra stor fotboja, som jag envist släpar med mig.
Konstigt nog så lämnar den inga större spår, trots vassa kanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar