"Konstig nog mår jag dåligt i dag, precis som jag gjorde igår..." sjunger Ebba Grön på en tidig skiva. Ungefär så kände jag mig efter två sega arbetsdagar.
Hade inte nån lust att köra träningsrace på kvällen heller, men den skönt friska höstluften i skogen i Vigelsjö i utkanten av stan fick mina celler att fungera igen. I hela jävla kroppen!!
Körde ovanligt fort på den härliga XC banan, designad av mig själv, men som bara körs en gång per år för att inte störa andra friskluftstörstande människor i området.
Det går ALLTID bra på den banan. Benen svarar klockrent i backarna o andningen fyller lungorna med syrefylld luft som sedan levereras utan fördröjning til resten av kroppen. En skön inre dialog oxå.
Blev omkörd av min starke plastbror Gunnar när det var dryga varvet kvar. Men jag trodde ju aldrig att jag skulle kunna hitta sån kraft ur en sån urlakad själ som somnade efter jobbet.
Det är så jävla skönt med idrott.
Fan vad jag svär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar