Intrasslad i kedjan med mina utsvängda 70 talsbyxor gjorde jag mitt livs första riktiga cykelvurpa vid typ 5 års ålder. Jag kan än idag känna min panna hasa längs den sträva grusvägen.
Jag var lite slarvigt klantig som barn (oxå) och hade ofta fläskläpp, skrubbsår o 3 hjärnskakningar innan jag fyllde 12.
Min karriär på cross o enduromotorcykeln senare i livet, kantades oxå av en del vurpor o krascher.
Jag kunde gå från härligt flyt o fart till tokvurpa på nån hundradel, oftast utan större skador.
Kanske är det min vana att krascha som gör att jag inte är speciellt rädd för att krascha, och när jag väl gör det så lyckas jag oftast klara mig med mindre blessyrer.
Tok-kraschade i helgens tävling.
I den brantaste stenigaste utförsbacken voltade jag över styret i ganska god fart och fladdrade på nåt konstigt kontrollerat kullerbyttasätt bland dom hårda stenarna med endast en stukad handled o ett litet skrubbsår som följd.
Tappade ca 15 sek på själva händelsen, som fick den mordlystna publiken att tappa andan o famla efter mobiltelefonen, för att äntligen få ringa efter ambulanshelikoptern.
Jag fortsatte som om "inget hänt".
Det var ju ingenting mot intrasslade 70 tals byxben, vurpa o ymnigt blödande panna eller ett halvt startfält med crossmotorcyklars däcksspår över halsen..
En dag halkar jag i badkaret o slår ihjäl mig!!!!
2 kommentarer:
Grymt impad av din körning i Uddevalla! Har förstått att du låg fyra rätt länge? Räknar med att du kommer och dominerar på lördag på linjen!
Hade bra flyt i 40 min men sen var det mest kämpa o halka.
Dominera på lördag är kanske en annan historia...
Får ta rulle på dig o din nya bike. :)
Skicka en kommentar