När jag typ 1980 fick min första 10-växlade cykel med bockstyre, så cyklade jag ofta tävling med mig själv, med kommentatorn från nån cykelsändning som inre dialog. Åkte även slalom på vintern i backen hemma, med vägpinnar som käppar o även där med tv kommentatorprat i mitt huvud. Favoritåkaren vann alltid, ofta genom ett mirakulöst andraåk. Jag gick MÅNGA gånger upp o åkte ner för backen. Minst sagt
Idag körde jag en träningstävling, ett tempolopp på landsvägscykel. Trodde tiden var förbi när man behövde leka tävling med sig själv o låta favoriten vinna, men det skulle ha behövts eftersom tidtagningen på arrangemanget inte funkade så där på topp, lite diplomatiskt uttryckt.
"Stefan har en bra tid på gång, det är en av dom snabbaste, kanske räcker det rentav till ledning!! JAAA det gör det!! Med bred marginal!!! Den här tiden kommer att stå sig LÄNGE!!
MEN jag är 40 o inte 13, och det är verklighet. Och jag är medelmåttig på tempolopp...
Fick bra träning ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar