Stigfinnaren?

Tävlat i Borlänge Tour ingående i svenska MTB cupen. Totalt sett ett katastrofresultat, med vissa ljusglimtar

Dag 1: Prolog på 2.8 km på krokig, ej kuperad bana. Efter att ha provkört banan några varv på eftermiddan plus en lång ordentlig uppvärmning var det dags för start.
Fullt ös.
Efter ca 2 min kom jag på mig själv att jag inte hade blinkat en enda gång, vilket jag blev tvungen att göra, så inte kontaktlinserna skulle torka fast på ögonen. Gick i mål på tiden 5.09 vilket räckte till en 12 e plats. Godkänt.

Dag 2: Xc lopp på 3*8 km. Kände mig seg på uppvärmningen o så ödmjuk att jag vejade för en tusenfoting som kilade över vägen....
Tog det lugnt i starten o lät dom andra köra sig trötta? I första backen avancerade jag upp bland konkurrenter som jag brukar fajtas med o åkte med ganska bekvämt i dom kuperade områdena. På slutet av första varvet var det lite mer slätdrag o kände att jag fick kämpa för att hålla rulle. Tappade några gubbar o kom till ett stigbyte där någon kört sönder plastbanden som markerar banan. Självklart körde jag in på FEL stig, tillsammans med en stackare till. Vi var borta o irrade ca 4 min innan vi hittade tillbaks igen. Toksist. Då hade min sug blivit tappad, men jag körde ändå igenom loppet i nån sorts seg mardrömsvärld, där mjölksyran plötsligt infann sig 30 pulsslag tidigare än vanligt. Hade INTE nåt tryck på flacken, men kom i mål 3a från slutet. Ljusår från täten o ett halvt ljusår från där jag "brukar" hamna.
Så var det etapploppet kört.

Dag 3: Tempo 10 km Tänkte snygga till siffrorna något, men var osäker på hur jag skulle palla 3 dagars tävlande. Benen var liksom lite möra.
Fick till ett riktigt bra tempolopp med bra tryck i backarna o blev återigen 12a på etappen.
Godkänt.

Kan konstatera att jag behöver göra ett maxtopplopp för att vara topp 10 i H40 om "alla" är med. 8-10 st i klassen kör riktigt fort. Verkar som om fler än jag har tränat på i vinter?