Varenda liten gudsförgäten hörna av naturen har en tendens att bli trivsam några få veckor under försommaren. Kanske är det den enda tiden då dom mindre vackra platserna jämnar ut försprånget mot dom vackra. Första snön på vintern har liknande effekt.
Sen blir allt grönt eller vitt o slentrian.
Eftersom jag är en av dom få (!) personerna som har förmånen att se allt live från en cykelsadel året runt, lägger jag märke till sånt. Jag lägger i och för sig märke till allt "onödigt".
Tex. när jag kommer till en idrottstävling som jag ska delta i, brukar jag otäckt ofta FÖRE loppet lägga märke till den som sedan vinner loppet, eller nån som kanske kommer 7a o gör sitt livs lopp eller liknande. Helt enkelt nån som kommer att utmärka sig under dagen. Kanske syns det på självsäker utstrålning eller kroppsspråk o handlande. Skulle bli miljonär om det gick att satsa pengar på detta?
Ibland kan jag även se o känna att jag själv är den som kommer att utmärka mig lite mer än vanligt.
Skön känsla.
För även den mest gudsförgätna person har sina få veckor om året, då försprånget mot dom bättre jämnas ut.
Under några få veckor kan till o med grönskan bakom ett gammalt utedass vara vacker...
Tur att det är så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar