-4 grader celsius är inte speciellt kallt. Men i dimma, lite snålblåst o iklädd lite tunnare cykelklädsel för att köra träningsrace, så är det väldigt kallt, iallafall om fingrar o tår.
Efter racet när värmen kom tillbaks fick jag sån "nagelsprätta" att jag höll på att börja grina.
Tur att det var några fler än jag som hade kallt.. (7st)
Racet i sig var väl kanske ingen sensation för min egen del. Tog starten, blev omkörd av den blivande segraren(som vanligt min plastbror Gunnar), hängde på honom en liten stund, men det var tillräckligt länge för att hänga av alla andra direkt.
Körde sen på i ett tempo som enligt pulskurvorna var i bekvämaste laget (169 i medelpuls).
Det blir lätt så när man inte är hotad bakifrån o han framför kör lite för fort.
Ändå ett bra sätt att hålla tävlingskänslan vid liv under vintern.
Man rensar ur systemet lite o får känna lite endorfinrus för en stund. Som en knarkare.
Av knark blir man stark?
Men en gång i månaden räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar