Inte var jag speciellt sugen på att köra KM i XC under dagen. Och inte blev det bättre efter min vanligtvis så undergörande tupplur efter jobbet. Men det var bara att spotta i mina slitna arbetarnävar o pallra sig dit, det var ju så få startande ändå, plus att jag behövde nån typ av längre genomkörare till helgen.
164 i medelpuls säger en del om hur snabbt jag orkade köra, men det visade sig till min förvåning att bara 1 person orkade ta sin MTB hoj dom 6 varven runt vår fina MTB bana snabbare än mig. Det blev ett lättförtjänt silver... 3 gick i mål.
MEN ett silver är alltid ett silver.
"Många" var kallade, få blev utvalda.
Blev väl kanske inte den genomköraren jag hade hoppats på, men det kändes stärkande att ta sig runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar