Trots favoritföre med regn o lerhalt, så levererade jag inte ett jävla dugg i helgens tävling i Husqvarna, ingående i västgötacupen.
Benen var som sura timmerstockar och balans och känsla för underlaget var helt försvunnet.
Även kämpaglöd lyste med sin frånvaro
Efter 1 varv försvann mina rimliga konkurrenter i fjärran och efter 1,5 varv fann man mig promenerande upp för dom tuffa backarna följt av promenerande upp för dom små backarna.
Stod även still o pratade med mig själv.
Och skrattade åt mig själv
Bestämde mig i alla fall för att ta döfläsket till mål, viket jag med nöd o näppe hann innan det blev mörkt och årsskifte...
Tror faktiskt att det är bara jag i hela världen som kan vara så här dålig ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar