I min lilla lilla värld av blommor

När man ägnar sig åt nånting väldigt mycket,(ungefär som jag ägnar mig åt cykel) så har man lätt att tro att man håller på med det viktigaste som finns, som alla bryr sig om, och att det just JAG håller på med är världens medelpunkt.
Exempel: Vinnaren av en viktig cykeltävling nånstans i obyggden ska bli intervjuad av lokalpressen av en utsänd journalist som (liksom dom flesta) inte vet vad cykelsport är.
Vinnaren som tror och känner att han är världens medelpunkt just nu, svarar på på frågorna.
Journalisten: "Berätta om loppet"
Cyklisten: "Ä du vet man var ju lite krokig på sista varvet, men jag tog lite Gel o lyckades bomba ikapp Olle o Pekka(Obs bara förnamnen nämns) trots att växlarna krångla lite".
I tidningen dagen efter: "Trots att sista varvet var krokigt, så lyckades han bomba några vid namn Olle O Pekka med Gel (nån sorts doping) . Det var även nåt fel med telefonväxeln, men han lyckades vinna loppet"..

Det är bara att inse att ingen vet vad man håller på med. Bara några få i din lilla värld.
Det finns många världen som inte ens vet vem "President of united fucking states of A" är.
Och "President of united fucking states of A" vet inte vad världen är, bara hans egen lilla värld.

Nån gång tidigt i min MTB karriär, så var jag väldigt nervös inför en tävling som gick i Flottsbro i Huddinge söder om Stockholm (Sveriges huvudstad). När jag värmde upp inför loppet cyklade jag upp på toppen av slalombacken som finns där och tittade på utsikten.
Man kan se stora delar av några av Stockholms södra förorter därifrån och man kunde se startplatsen och folket på den tävling som jag skulle köra.
Startplatsen syntes väldigt liten o betydelselös jämfört med den övriga världen av hus, företag och tusentals människor mitt inne i sina världar, totalt ovetande om denna tävling och min nervositet i min lilla värld.
Nervositeten släppte och det gick rätt bra på racet. Tror jag blev 17e i elit
Roger vann...