Allt kan vara Antons fel

Årets träningsvecka nere på Gran canaria visade redan från början ett visst motstånd. En oljerökig buss förde oss från långtidsparkeringen till arlanda men vi hostade bort det.

Det brukar väldigt ofta vara så när man åker charter, att dom första ansiktena man ser i kön till incheckingen på nåt sätt kommer att följa en genom ledigheten. Antingen hamnar dom på samma hotell, eller så möter man dom vart man än är på orten.

Denna gång råkade jag se en familj med två barn varav en lätt hyperaktiv son i 4-5 års åldern vid namn Anton, som redan från början tittade på mig som om jag hade varit en utomjording.

Självklart hamnade dom i raden framför mig på planet.

Klämde på min fot under flygplansstolen.

Kittlade mig på handen när jag i den obekväma sittställningen försökte sova.

Stod upp i sätet o glodde på mig i tio minuter, och så vidare.

Hela tiden hör man hans mammas manande; "ANTÅÅN"!!!

Vem nyser mig förkylt rakt i ansiktet när jag ska kliva av planet framme på Gran canaria?

Jo Anton!

Vem Knuffar till på min stora cykelväska på transportvagnen, så att jag tappar balansen och nästan hamnar på väskbandet och är på vippen att hamna i det brutala spanska bagagesystemet när jag väntar på att min andra väska ska komma?

Just det, Anton!!

Vem springer hela tiden i vägen när jag ska ta mig fram i trängseln på flygplatsen med packning?

Antonjäveln!!!

Jag är nästan säker på att Anton, via sin nysattack smittade mig med den förkylning, som ledde till att jag fick avbryta träningen mitt i pågående träningsläger.

Kanske var det även Antons fel att vårt hotell inte låg där det skulle ligga och att balkongen befann sig på norrsida, där solen inte kom åt en sekund på dygnet?

Anton gjorde så att det var molnigt på vilodagen, när vi skulle sola??

På hemresan fick jag på flygplatsen skräckslaget syn på Anton en bit bort, han såg mig inte som tur var, men på vägen in i planet hör jag någon rastlös unge stå och hoppa bakom mig och en mamma som ropade; "ANTÅÅN!!!"

Det var som tur var inte samma Anton.

Det var därför vi fick dom bästa platserna på planet o kunde sträcka ut benen.

Det var därför min väska kom nästan först på bandet vid arlanda.

Det var därför det var så fint väder här hemma i sverige idag.

Antons förbannelse vilar dock fortfarande lite över mig i form av den förkylning han gav mig.

Fick iallafall cykla 14 timmar i bergen i mestadels sol, innan Antons förbannelse tagit över helt.