Hur internationell får man vara??

Gunnar hade efter sm guldet bestämt sig för att köra veteranVÄRLDSMÄSTERSKAPEN i mtb
så vi åkte flygplan från UTRIKEShallen på Arlanda för att ta oss till FRANKRIKE, där tävlingarna ägde rum, närmare bestämt i skidorten PRA LOUP i den VÄRLDSKÄNDA bergskedjan ALPERNA.
Väl i FRANKRIKE så fick man kommunicera med lokalbefolkningen på olika SPRÅK så gott det gick, men vi kom kom fram i tid efter en oerhört vacker bilfärd och tog in på första bästa Hotell i den mysiga byn BARCELONETTE strax nedanför.
Här bjöds det på morgonen på en blandning av INTERNATIONELL och traditionell FRANSK frukost.
När tävlingsbanan skulle provköras dagen före tävlingen så visade det sig att banan höll hög INTERNATIONELL klass med oerhörda höjdskillnader och stundtals brutala nerfarter med lömskt underlag.
Nervösa begav vi oss på tävlingsdagen upp till tävlingsplatsen och det vimlade av folk från olika NATIONALITETER.
Det var snabba BELGARE, envisa ITALIENARE, coola AMERIKANER, små MEXIKANER, massor av pratglada FRANSMÄN,
bleka IRLÄNDARE, nån enstaka FINLÄNDARE, misstänkt snabba ÖSTERRIKARE, seriösa ENGELSKMÄN, heta SPANJORER, hårda TYSKAR, med mera och så vidare i all oändlighet nästan!!!
Själv fick jag agera vätskelangare, och i langningszoonen stod jag o väntade nervöst på att Gunnar skulle dyka upp samtidigt som jag pratade lite VÄRLDSVANT på olika SPRÅK med folk från olika NATIONALITETER.( Nåja iallafall med han som langade till FINLÄNDAREN, han pratade FINLANDSSVENSKA...)
Man insåg att det var ett VÄRLDSMÄSTERSKAP när Gunnar passerade placerad runt 20e plats men såg skapligt pigg ut.
I mål blev han nöjd 18e man som ende SVENSK i klassen bland dryga 85 startande.
På vägen hem konstaterade vi att denna del av FRANKRIKE är oerhört vacker.
På den INTERNATIONELLA flygplatsen i NICE satte vi oss på ett plan och åkte hem igen och tittade storögt genom flygplansfönstret och såg genom den klara luften nästan hela EUROPA breda ut sig framför oss.

VÄRLDEN here i come!!!
Tänkte jag en stund.

Sen tittade jag upp i rymden
UNIVERSUM here i come!!!!!
Tänkte jag en stund.

Ett tag senare åkte jag min bil genom NORRTÄLJE och parkerade i GRIND.