Dagens distanspass på fina stigar o vägar blev 4,5 tim o 10mil långt istället för ca 3 tim som jag förberett mig för.
Det visade sig att det blev lite för långt.
Gårdagens landsvägsintervaller satt dessutom kvar lite i benen och sista halvtimmen hem i snål kylig motvind från norr, tog plötsligt det sista slut i mig.
Verkligen det sista.
Dog nästan
När jag till slut kom hem var jag "helt jäwla wäck" och fann mig själv sitta på en stol i källaren o fnittra för mig själv, blandat med dödssuckar, när jag försökte få av mig skorna.
Lyckades dock göra pannkakor på rekordtid.
Jag lovar att jag kände smaken av varenda lite kolhydrat i dessa, så som man bara gör när man har kört riktigt jävla tomt i kroppen på cykel.
Gör man för många såna här pass så har man snart förcyklat sig totalt och lägger av.
Men ibland kan det vara bra med lite späkning utöver det vanliga.
Kanske hinner jag återhämta mig till hösten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar