Efter förra veckans rätt hårda träning så blev istället denna vecka en orgie i trötthet, vila och allmän dekadens.
Det behövdes för att min stagnerande träningslust skulle komma tillbaks.
Idag nystartade jag med ett väldigt lugnt o skönt distanspass på 3,5 tim.
Jag gjorde min extremt ickevetenskapliga test efteråt för att se om jag cyklat tillräckligt lugnt.
Att gå ner får en trappa känns nämligen väldigt mycket jobbigare efter ett lugnt distanspass, än om man kört lite hårdare på ett lika långt pass.
Benen vill liksom vika sig.
Kommer säkert en forskningsrapport om detta om några år.
Och där kanske man kommer fram till att det är ren slöhet...
Men kom ihåg var ni läste det först.....alla miljoner bloggläsare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar