Söndag. En dag för utmaningar?

Söndagar har i flera år träningsmässigt under vinterhalvåret i stort sett  betytt distanspass på i medeltal ca 3 tim i lugnt tempo.
Men jag har klurat ett tag vad jag ska göra för att komma ur denna ickeutvecklande vana.
Jo söndagar ska i fortsättningen vara en dag där jag kör ett lite utmanande pass som jag aldrig eller sällan gör.
Det kan vara ett extra jobbigt o annorlunda intervallpass, eller ett extremt långt distanspass,eller ett extremt svältpass, eller kanske sticka ut fruktansvärt tidigt o vara klar till frukost, eller 2 st hårda pass samma dag, eller nåt annat banbrytande osv osv.
Pressa kroppen lite extra eller på ett ovanligt sätt är bra, men det är ännu viktigare att utmana sin tankegång så man inte blir för statisk i sitt tänkande o tränande, vilket är lätt när man jobbar heltid o så.
Att jag blivit mindre statisk i mitt träningstänk och tänkande i största allmänhet, är en stor anledning till att jag gjort bättre tävlingsresultat under säsong dom senaste 2 åren.
Jag har lättare att möta överraskningar o oväntat motstånd av olika slag och kan vända dåliga trender under lopp bättre.
Alltför många i min ålder blir statiska o gör lika varje år för att det känns tryggt.
Känns det tryggt att få samma resultat år efter år oxå?
Eftersom jag är livrädd för att bli en gammal gubbe så måste jag tänka nytt.

Men vad händer när utmaningarna blivit en gammal vana då?
Då gör jag som vanligt igen...