Skarsnön låg tjock på fälten och månen sken från himlen och jag hade bestämt mig för att ta en kvällstur på skidorna.
Såg mig själv skejta över åkrarna i hög fart och bländande teknik, typ "dancing in the moonlight" liksom..
Sen kom jag på att det inte går så bra att skejta med fästvalla kvar under klassiska skidor och det högg nåt alldeles för jävligt.
Bort med vallan så gott det går i mörkret med bilens isskrapa, sen bar det iväg.
Nåja jag åkte iväg på skidorna iallafall...
Det var ungefär 34 år sedan jag skejtade längre sträckor på skidor och det märktes till en början och det höll på att bli "svära högt in the moonlight" eller "vurpa hårt in the moonlight" och när jag i mörkret fastnade i en av trådarna som avskärmar greenerna från övriga golfbanan kunde det blivit "dö in the moonlight" liksom....
Kattugglan i den mörka tallen lät HOO HOO!
Som den alltid gör på våren, (eller så skrattade den åt mig)
Men tekniken med 2 ans 3 ans o 4ans växel som jag lärt mig som 10 åring kom tillbaks efter ca 10 minuters åkning, och plötsligt fann jag mig själv flyta fram rätt bra över åker, äng, kulle, sjö, och hygge på den fina skaren.
I princip hela den snöklädda månskensupplysta världen låg framför mina pjäxor.
Skönt att man inte är så gammal att man glömt sin barndom tänkte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar