Som flitig pendelcyklist med vanlig herrcykel, cyklar man ju förbi en del folk, både fotgängare och en del annat långsamtgående.
Jag använder sällan ringklockan för att varna om mitt passerande, för det leder nästan alltid till att personen som man ska passera blir fövirrad och kliver undan åt fel håll så att säga.
Därför susar jag hellre förbi lite för nära och för fort i mörkret och lyssnar till den chockade andhämtningen, och skrattar i smyg åt det skrämda kroppsrycket.
Nästa steg är att argt skrika FLYTTA PÅ DIG IDIOT!
Följt av ett styre i njuren och en spark i knävecken.
Nu låter jag nästan som en bilist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar