Hon föddes av sin mamma Selma under våran säng hösten 2005, i en period då jag gick hemma pga en stor knäoperation, så jag har uppfostrat henne från start.
Hon var minst o yngst av dom fyra syskonen och höll på att svälta ihjäl om inte jag hade varit där och visat henne en spene som inte var upptagen.
Sedan den dagen har hon varit min bästa vän och hon släppte aldrig taget om mig
En tillgiven, snäll o rolig katt som har givit så mycket tillbaks.
Har ju 2 andra katter, men ingen fick man så bra kontakt med som Stina.
Hon släppte aldrig taget om mig, men nu måste jag släppa taget om henne.
Och jag känner idag en stor sorg, saknad o smärta.
Och jag gråter som ett barn när jag skriver det här.
5 kommentarer:
Riktigt ledsamt och tråkigt Stefan.
Så jäkla värdelöst och meningslöst det känns. Fina katten. Så ledsamt.
Kramar Stefan
/Irma
Ja det är mycket tråkigt, tråkigare än vad man kunde ana. Och just nu så letar hennes syster Pix efter henne överallt.
Så hon är saknad, efter 6 år tajt tillsammans med oss. :(
Tråkigt:-(
Ohh jesus så trist.... vår gamle hund dog i våras, 14 år gammal... fick sitta med o klappa han när han somna in... trodde inte jag skulle ta det så hårt... men ack vad jag bedrog mig... gråter än när jag tänker på han...
Blev nästan religiös på kuppen...:=) men kom på att det var nån sorts tröst emot mig själv med att tänka på att han sitter i himlen o har det bra, vi kommer ses igen osv... men vem vet..:=)
ha d gott!
Skicka en kommentar