Jag blev vittne till en trafikolycka med en älg inblandad igår kväll.
Bland bilar med varningsblinkers låg den stackars älgen.
Den hade fått bakbenen avkörda och låg som om den försökte ta sig upp med frambenen i "resa sig" ställning, men med magen mot den kalla vägbanan och med chockad skräckslagen blick.
Denna fina varelse som kanske bara för minuter sedan fredligt gått o betat bark av nåt träd, låg nu plågad inför döden.
Jag passerade långsamt förbi med min bil och strålkastarna träffade den graciösa stora vilda kroppen med den vintergråbruna pälsen. Den tittade på mig nästan bedjande med den där livrädda blicken.
Jag blev rörd och kände mig skyldig på nåt vis, skyldig för att jag bara passerade, och för att jag tillhörde mänskligheten, vars hårda bilism åter dödat ett oskyldigt djur.
Jag tänkte på älgen ikväll när jag var ute o cyklade ett kortare kvällsdistanspass, och just när jag var som mest uppe i tankar så vurpade jag i en snorhal korsning med min dubblösa vintercykel, samtidigt som en bil närmade sig.
Jag klarade mig från att få bakbenen avkörda med ganska god marginal, till skillnad från den oskyldiga älgen igår.
Men så är jag inte oskyldig heller..
Så orättvis kan världen vara ibland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar