Den här lilla bestämda damen har sin favoritsovplats i gamla soffan nere i träningrummet och brukar irrirterat gå därifrån när jag kommer ner o klickar i pedalerna.
Men inte denna gång.
Istället kom hon ner o la sig i soffan o tittade lite skeptiskt på mig när jag kämpade till den höga musiken o genomförde dagens fyror med lite sega ben.
Musiken störde henne inte speciellt, hon är uppväxt under min största "Nine inch nails period" för 7-8 år sedan, så hon är van vid oväsen.
Hon tittade ändå strängt på mig som om hon såg att jag hade mer att ge, men inte orkade för dagen..
Öka gubbjävel! Skulle hon ha sagt om hon kunde prata?
Hon vet vad intervallträning innebär, eftersom jag toklekte med henne tills hon var helt utmattad när hon var liten, men hon vilade bara en kort stund så skulle hon tokleka igen.
Kanske därför hon idag inte lider av övervikt och är så spänstig och fortfarande leker väldigt mycket, trots
att hon är vuxen.
Precis som sin husse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar