Bra ben

Det brukar vara ungefär 10 tillfällen per år man har superben.
Ibland kommer superbenen när man minst anar det.
Idag var en sån dag och jag skulle köra Alp d huez på Gunnars trainer
Andra tillfällen i år jag har haft liknande känsla är till exempel när jag vann H40 klassen i Mjölbybiken i Augusti eller den avslutande tempoetappen i Borlänge tour i maj när jag bara var 1 min 37 sek efter segraren GT och även i swecup inleningen i Södertälje där jag blev 7a trots att jag hade svåra mekaniska problem och stod o mekade vid 2 tillfällen
Och kanske vid nåt race till.
Dom andra unika tillfällena har jag typ slösat bort vid nån pendling till jobbet eller på nåt intervallpass i källaren.

Märkte direkt när jag satte mig i sadeln att det kändes bra.
Låg på extremt jämna wattsiffror och lagom stigande puls och fin kadens hela vägen upp till toppen.
Jag kände tidigt att jag skulle slå mina gamla siffror rejält, och detta trots att jag vägde 1 kilo mer nu än sist jag testade.
Jag drar inga större fysiologiska slutsatser av detta eftersom en wattmätande trainer aldrig är perfekt.
Men den här gången slog iallafall halvfet Stefan med kanonben en mer deffad Stefan med medelben som jag haft vid tidigare försök i denna virtuella backe, det kändes i mig och syntes på displayen.
Maskinen Stefan har gjort ett bra arbete