Inomhus

Förutom att jag brutit bort en STOR sten på den nya delen på min allt bättre MTB bana, så har all träning bedrivits inomhus i helgen.
Det var många år sedan jag slutade att cykla runt solo i lerig höstskog o bli blöt, skitig och bara slira både symboliskt och på riktigt.
Så det är ingen nyhet att jag hellre kör inomhus när jag vill få kvalitet.
Jag kan fan redan cykla i lera!

MEN vad som mer o mer börjar komma över mig är att jag inte heller har nån större lust att köra lugna distanspass på vägen i pissväder längre.
Jag som för bara ett par år sedan brukade vara som en distansmaskin oavsett väder, tidpunkt på dygnet eller energinivå i kroppen, dom dagar distanspass var planerade.
Så är det som sagt inte längre.
Jag kan inte säga att jag skiter i distans, men det får nog vara lite mer inspirerande miljö eller väder för att få mig att mosa en massa timmar i sadeln.
Timmar som kan behövas ibland, men som man kan dra ner på rätt rejält i det stora hela utan att bli en långsammare cyklist.
Så nu kör jag till och med ett kort intervallpass(5*1 minut) på Måndagarna som annars brukar vara vigda till endast överkroppsträning.
Jag smygstartade ju vinterträningen denna vecka och jag lyckades ju få till en liten förändring i träningsprogrammet i år igen!
Fantastiskt!!

I stora drag är består nu min vinterträningsvecka av 3-5 intervallpass av olika slag, lite cykeljobbpendling 5 dagar i veckan som återhämtningspass, samt nåt distanspass när tillfälle ges.

Plötsligt ser det ut som om jag vore jätteinspirerad, men detta Novembergråa väder som har hållt i sig med några få undantagsdagar sedan i somras är på väg att ta död på mig...