Man kunde ju läsa för några år sedan om en kvinna, den så kallade svankvinnan, som av medlidande räddade o tog hem en svan som farit illa.
Det hela gick dock efter ett tag lite över styr och hon hade till sist "räddat" 11- 12 svanar som hon förvarade i sin lilla lägenhet i all misär..
Det skulle nästan kunna ha hänt mig denna vecka, eftersom en av fiskmåsungarna som varje år kläcks o växer upp på taket på min arbetsplats hade skadat vingen så mycket att den aldrig skulle kunna flyga om ingen hjälpte den.
Inte ens måsmammans lockande skrik kunde förmå den att göra annat än att springa fram o tillbaks på den hårda asfalten för att sedan övernatta mot en betongvägg.
Väldigt hjärtskärande
Här for tankar genom mitt huvud om att ta hand om den, fixa vingen och mata den och sedan få en tam fiskmås som skulle komma flygande när jag visslade o sätta sig på min axel.
Men idag syntes den inte till.
Men måsmammans skriande hördes en bit längre bort.
Kanske var måsungen där, men jag orkade inte gå o kolla.
Sen gick jag på semester, som den egoistiska människa man nu är.
Måsfarmen får vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar