Analog monologträning

Sedan några år så tränar jag helt utan nån form av elektronisk utrustning som mäter det jag gör.

I alla fall när jag cyklar distanspass

Inget mäter min hastighet.

Inget kan registrera mina hjärtslag.

Inget känner kraften jag har i mig eller i mina ben

Ingen klocka som stressar mig

Det är bara det viktigaste kvar:

Jag, cykeln, min inre monolog och den omgivning jag cyklar i, och det är väl det som egentligen är grejen med cykling.

Snart kommer man väl på nåt som läser ens tankar när man tränar.

En sån utrustning skulle jag inte heller vilja ha

Skulle ta sån jävla tid att analysera dom filerna...

Jodå, jag hade faktiskt min elektroniska telefon i bakfickan och kunde därmed dokumentera ännu en väldigt grå och mörk dag!