En av många anledningar till att man håller på med hård konditionssport är att man efter ett plågsamt pass får nån eller några timmar av skön frid i kropp o själ.
Men ibland inträffar inte det av olika anledningar, och idag var det en sån dag.
Körde cykelcross vid min grannbadplats och trots rätt bra fart i kroppen skaplig känsla under racet så kändes det lite trist efteråt
Kanske var det den gråa Novemberdagen som sen överväldigade mig väldigt mycket
Kanske kan det kännas lite tjatigt ibland med att plåga sig på cykel rätt ofta...
Kanske var det..?
Men jag vet med över 30 år av idrottande av olika slag så kommer dagarna med eufori tillbaks och ibland med sånt genomslag att man känner sig osårbar et tag.
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar