Fyrtiofemminutersmannen

Att undvika fetma o  allvarlig dekadens har varit dom enda motivationskällorna när jag tränat sista tiden.
Inte att vara snabb o köra fort, för det är jag inte just nu, även om det inte skiljer så mycket som det kan kännas när man inte är riktigt i form o fas

Jag glömde dock bort detta för en stund när jag i hård konkurrens av flera toppåkare körde ett träningsrace på en lätt modifierad och brutalt kuperad Kvisthamra bikepark-bana.

Körde på i mitt vanliga tävlingstempo och hängde med skapligt i ca 40 minuter, men då var det plötsligt slut på tempot och jag blev i vanlig ordning jättetrött, så trött att jag stannade o vilade en stund innan jag körde vidare, hopplöst efter.

Min fysik o mitt psyke har alltid passat bäst för race runt en timme, men nu är det bara 45 minuter jag orkar hålla farten..
Lite låg motivation, lite låg träningsdos och ett par kilon som inte är vältränade muskler är anledningen
Sen att jag har mushjärta o fiskgälar att andas med samt gubb-ben gör ju sitt till det med...