Det har blivit rekordmånga halvflummiga träningspass denna vår, när man bara en fin dag tar nån av cyklarna o bara drar iväg o cyklar.
Lite terräng här o lite landsväg där.
Ingen struktur eller särskilda krav på prestation
Det är just såna pass man kan längta till ibland när man tävlar frekvent o är uppfylld av lite prestationsångest eller kanske mättnad.
Att bara vara en glad fet gubbe som bara cyklar omkring planlöst i finväder i nån sorts halvsnabb medelhastighet o fikar.
Men jag är inte sån.
Det är som att tycka att makaroner o korv är det godaste som finns
Som att älska dansbandsmusik
Tycka att fetma är "trivselvikt"
Och vice versa summa summarum
Jag vill ha lite mer kickar helt enkelt.
Men det får inte bli för mycket av dom.
Jag är aldrig nöjd
Okej nån gång kanske...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar