Torgskräck?

På ett fält bland flerbostadshus byggda på 60-talet, och bara ett stenkast från min port, så avgjordes idag dom inofficiella, men ändå officiella Roslagsmästerskapen i cyclocross.
Hela 10 st stod till min förvåning på startlinjen i det fina vädret och skulle köra på en bana som var så nära cyclocross man kan komma i Norrtälje.
Släta gräsfält, asfalt, lite tvära kurvor, löphinder, springbacke, kort cykelbacke, sandhinder..
Och torgskräck?
Öppna och tekniskt enkla banor är väl kanske inte det jag är bäst på, men denna bana var tillräckligt kurvig för att inte bli tråkig.
Jag blev denna gång väldigt trött varje gång jag skulle på cykeln efter ett löphinder, och det var det jag förlorade mest på.
Hedrande men rejält slagen 2a blev jag iallafall.

När man är i min ålder och leker cykeltävling på ett gräsfält nära hus, skolor och lekparker, alltför nära mitt eget hem, så kan jag känna att jag riskerar att uppfattas som en jävla dåre i sammanhanget.
Men det är knappt någon som vistas utomhus längre så det var ingen som såg mej.
Dåre är man ju redan..