Klubbmästerskapen fortsatte idag med långloppet på hela 45 km på lättåkta vägar o stigar.
9 st lokala förmågor på plats
Och för cirka 3e gången i år så hade jag riktigt bra ben.
Såna ben som inte uppträder så ofta.
5-6 ggr per år kanske, för dom flesta.
Kan ju behövas eftersom jag inte är känd som nån slätdragsbombare,(om jag nu är känd för något?) men idag gick det hyfsat faktiskt.
Tillsammans med Johan gjorde jag större delen av farthållningen i täten längs vägarna, med Gunnar åkandes en bit efter och lurade på oss i samma fart.
Trots att Johan o Gunnar ryckte ifrån mig strax innan en seg backe 4 km från mål, precis när jag drack lite vatten ur flaskan, så körde jag över 2 min snabbare än i fjol.
Och ett oerhört prestigefullt, ohotat KM brons var ett faktum.
Man får glädjas åt det lilla ibland
Eller jämt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar