-Det kanske inte är så jätteviktigt Stefan!

Ända sedan sista veckan i November så har jag 2 gånger i veckan kört dom där jobbiga 4*4 intervallerna.
Onsdag Lördag Onsdag Lördag Onsdag Lördag Onsdag Lördag Onsdag Lördag Onsdag Lördag.........
Som en jävla maskin eller lika säkert som att en indian i Ecuador spelar flöjt eller nåt?
Det har gått bra varje gång, och även om vissa gånger är jävligare än andra så har jag kämpat mig igenom gång på gång.
Men igår hände nåt!
Nåt kroppsligt fysiskt i benen eller kanske mental-psykiskt i hjärnan....!?
Förmodligen allt på en gång.
Totalsyra vid 80% av maxpuls och därmed var mitt livs(?) första avbrutna intervallpass ett faktum.
Med sänkt huvud och nästan gråten i halsen gick jag tvivlande ur den tomma spinninglokalen där misslyckandet hade skett, och jag mötte inga blickar i omklädningsrummet i mitt tunnelseende.
På vägen hem fann jag mig sitta på cykeln genom stan, tittande på nån vilsen gräsand i ån och pratandes högt för mig själv i nån sorts analys av det traumatiska jag varit med om.
Ingen hörde hoppas jag.
I nästa gathörn gick det förbi en kvinna som till min lättnad pratade ännu högre för sig själv, men det visade sig att hon hade en telefon i örat.

Jävla psykfall tänkte jag...