Istället för flaggbränning

Lika arg som en kränkt muslim blev jag i morse när jag såg att det regnade och var 1 plusgrad.. Igen.
Skulle det sköna söndagsdistanspasset återigen bli enbart en överlevnadsdag på cykeln?
Min ilska tilltog ytterligare när dragkedjan pajade på en av mina jackor, en jacka som aldrig varit bra, men som nu bara vara värd att bränna utanför nån ambassadbyggnad för att visa mitt hat mot nån, och få upprättelse inför ingen.
Kunde ha hållt liv i brasan med mina skoöverdrag som oxå pajade i dragkedjan vid påklädning.
När jag sedan kom på cykeln visade det sig att mina ben var döda och det var motvind år vilket håll vi än körde i det grådaskiga landsskapet.
När sedan nån i klungan kom på iden att fika efter ett par timmar så skrek jag: Nej!!
En anledning var att jag frös en, annan anledning var att jag var så full av motstånd o ilska att jag kände mig som en självmordsbombare.
Kanske var det allt inre sprängmedel jag bar med mig på dagens pass som gjorde att dragkedjan gick sönder på jackan?
När jag sedan kom hem såg jag att jag var orakad som en taliban.