Orsak: Det satt en liten ensam, utsatt och otroligt söt fågelunge vid vägkanten som kommit bort från sitt bo och sin mamma lärkan.
Jag pratade snällt med den och gjorde mitt bästa för att få den närmare sitt bo som jag inte riktigt visste var det var.
Kanske var min insats värdelös, men det kändes bra att hjälpa till lite.
Djuren tycker om mig, det vet jag eftersom jag alltid väjar med respekt för dom, och går jag nånstans så får jag alltid katter efter mig, kända som okända.
Och idag matade jag några gråsparvar vid ett fik där vi stannade på ett underbart skönt distanspass i solsken och skärgårdsmiljö.
Fåglarna sjöng för MIG.
Sen finns det ju såklart min motsats. Såna som plågar djur.
Till exempel denna tappre matador som gav mig månadens gapskratt när jag fick se denna bild i en tidning.
I texten under stod det nåt i stil med"efter olyckan avlivades tjuren och matadoren fördes ut för vård"
I min värld skulle det ha stått "efter olyckan avlivades matadoren och tjuren fördes ut för vård".
Det var ju matadoren som började.
Det finns kanske inte så stort hopp för mänskligheten när man ser att företeelser som tjurfäktning bejublat får förekomma i ett modernt land 2010.
Och det är inte så konstigt att jag ibland är en människohatare.
Tur att djuren tycker om mig, eftersom alla andra hatar mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar