Det finns ingen sport som är speciellt rolig när skallen inte är med i matchen, men MTB-cykling måste höra till dom värsta vid såna tillfällen.
Man blir inte bara ovanligt trött o stum o less av ansträngning som man inte får ut, man tappar även känslan för cyklingen, vilket leder till ett oerhört tidstapp.
Vinglade o räknade ner varv och minuter var ungefär vad jag gjorde idag, när Gunnar i vanlig ordning bjöd på lite raceträning på hans fina bana.
Visste i förväg att jag inte hänger med GT o Ville, men skillnaden i tappad tid under säsong brukar ungefär vara 5-10 % när jag möter dom på racen, beroende på bana.
Idag var den skillnaden strax under 50 % typ....
Fast dom var ju i och för sig bara 50% snabbare än ett lass skit..
Det enda som är positivt är att det är februari och att jag vet att det blir bättre..
Annars är alternativet att kasta cykeljävlarna i skogen o sätta sig i soffan o äta sig fet o dö.
2 kommentarer:
äh, vi vet ju att allt blir bättre bara det blir vår! speciellt gamla gubbar brukar leva upp då :-) /robban
Eftersom jag kände mig som minst 98år och ett halft idag, så hoppas jag att jag lever upp lite till våren.. :/
Men jag har varit o snuddat på 98 år ett par gånger förr i "karriären" så man vet att man snart är 25 igen. :)
Skicka en kommentar