Neonljuset lyser som solen..

Jag genomförde det första riktiga mörkerpasset i den bleka ljuskäglan av två billiga diodljus. Nästan hypnotiserad av den lilla ljusvärld som jag befann mig i, dök plötsligt låten "En kväll i tunnelbanan"upp. Låten gjordes av strunt-rebell-tonårsgruppen Noice i början på åttiotalet o jag kom ihåg hela texten med verser o refräng fast det var typ 25 år sen jag hörde skivan sist. I slutet av texten upprepas "Vi passar inte in där". Ord som kunde få vilken revolterande tonåring att tro sig vara speciell. När man i mörkret, på cykel en oktoberkväll, lite kall om tårna, passerar by o stuga, där folk huserar o är normala tenderar man att tycka att man ÄR speciell. "Vi passar inte in där" sjunger sångaren i Noice, Hasse Carlsson, i mitt huvud. Han passade inte in heller, o dog i drogmissbruk för ett par år sen. Jag lever ännu o såg ett svagt ljus hela kvällen. Det är dom där billiga diodlamporna som leder mig fram i mörkret.