Omkörd.

I vanliga fall brukar tävlingsmänniskan i mig ta vid, när jag blir omkörd på cykeln, oavsett om jag är på väg till o från nånstans med min enväxlade gubbcykel. Fast det händer ibland att man struntar i det. Tex när man kört Gunnars ökända spinningpass. Aldrig är det så skönt att rulla hem i lugn o ro i mörkret som när man tränat riktigt hårt. Blev omcyklad på vägen hem av medelålders man med 3 växlad cresent typ tidigt 80tal, o jag bara sket i det. Istället tittade jag upp mot den mörka himlen o njöt. Även en mörk himmel har sin skönhet, liksom kråkornas kraxande en dimmig dag i mars. Kraxar dom mer än 3 gånger i rad så är det vår!