Alla dagar är inte likadana..

... även om det kan kännas så ibland.
Efter att ha slutfört gårdagens 15 st väldigt jobbiga och varma backintervaller i slalombackens liftspår så var jag så trött o adrenalinhög att jag satte mig på en bänk i botten av backen med gåshud på hela kroppen o började skratta för mig själv, och fick liksom inte stopp på det. Till sist började jag nästan gråta, ungefär sådär som bara kvinnor gör i vissa perioder.
Och jag...

Söndagen ägnades åt att njuta av den otroliga sommardagen på Väddös östra klippiga kust. Bad o sol och nästan vindstilla ut till horisonten. (Stackars dom som har långt till havet)

Men att kvällens sena träningspass på fina kostigar o dammiga grusvägar skulle vara så mjukt o följsamt, var mer en överraskning.
Benen kändes som silke, liksom den varma kvällsluften.
Den tidigare så stötiga stumma carbongaffeln flöt som smör över alla ojämnheter.
Flugorna som brukar flyga ner i min hals studsade stolpe ut på mina läppar.
Dom lömska däcken som sitter på min träningscykel hade plötsligt ett enormt fäste.
Vips hade det gått 2,5 tim

Men allt det sköna o mjuka blev förstört av en vass svidande känsla i bröstet, när jag kom på att jag fortfarande måste jobba 2 v till innan jag får semester.

Alla dagar är inte likadana..

Varken hackat eller malet...

.. har det blivit denna vecka.
Hittills.
Tisdag: Ett halvt håglöst pass naturliga intervaller på igenväxta, skitiga o oinspirerande MTB stigar.
Onsdag: Ett av olika omständigheter försenat o förkortat distanspass på 2 tim på racern.
Torsdag: Ett avbrutet träningsrace i Märsta pga av veckad (värdelös) kedja och en hjärndöd felkörning på 4e varvet av 5.
Jag ska vila i morgon och styra upp detta flummeri.

Som en misslyckad rökavvänjning?

Det är meningen att jag ska gå ner nåt kilo i vikt den närmsta månaden, men just nu så går jag bara upp. Höga 71 kg är ju lika mycket som i vintras!
Men man kan ju som bekant inte bestämma sig "lite grann".
Man måste bestämma sig.
Host! Host!

Frasse i "Tårtan"?

Kollade lite närmare på en bild på mig själv från Lida Loop i fjol och fann att mitt dammiga ansikte ganska mycket påminner om Frasse i 70-tals tv-serien "Tårtan" precis när han mjölig i ansiktet o rund om magen blir påkommen med att ha ätit för mycket deg o marsipan....

Efter amatörernas afton

-Stefan, hur kommer det sig att du tillbringar midsommardagens morgon med att köra backintervaller i slalombacken och bli skittrött, frågade min inre röst och säkert några till som råkade se mig.?
-Fick inget annat erbjudande, svarade jag.
Hellre det än att ligga bakfull som typ resten av svenska befolkningen vars inre röster borde ha några frågor att ställa efter ännu en midsommarfylla.
Men vem bryr sig om sin inre röst?

Oanvändbara

"Förlamad 42 årig svensk stämde Japanskt storföretag. Fick 10 miljoner i skadestånd. Blev jätteglad."
Om jag inte hade haft såna otroliga reflexer så hade dessa värdelösa cykelskor lett till att jag ramlat handlöst i trappan o brutit nacken o blivit förlamad från hårfästet o neråt. (Då ska man veta att jag har rätt högt hårfäste)
Köpte dessa MTB skor i vintras till ett väldigt bra pris på en ledande nätcykelbutik. Lätta o snygga, men vad jag då inte visste var att dom i princip är värdelösa att använda som MTB sko.
I MTB händer det ju att man får springa ibland och sedan hoppar man på cykeln o klickar i pedalerna. Då och då kanske man inte kommer i spd clipsen direkt i farten utan får ta nåt tramptag med hålfoten för att sedan klicka i.
Detta är i princip omöjligt med denna glashala carbonsula och man glider av pedalen o slår sönder smalbenet, får stopp, blir omkörd o därefter galen.
Skulle man mot förmodan behöva kliva av på nån berghäll eller liknande så får man krypa därifrån, för det minimala stenhårda gummit(?) som man monterat på klack o framfot är värdelöst o svinhalt.
Gå i trappor är dom inte gjorda för, jag vet men..!
Shimano gör bra grejor, men förutom dom här skorna så köpte jag även en hjälmmössa av samma märke som förstärker fartvindens sus till ett ljud som kan liknas med att ha fladdrande tidningspapper i öronen. Kastade den åt helvete!

"Hörselskadad 42 årig svensk stämde Japanskt storföretag och fick 50 par värdelösa skor som tröst. Blev galen"

Ett fall framåt

Om jag hade haft backspegel på min nya cykel så hade jag kanske hunnit väja för den klumpiga överstressade cyklisten som fullkomligt mejade ner mig bakifrån i starten på dagens deltävling i Kalas cup MTB som gick av stapeln i Borås där 2 st race klarades av i helgen.
Om jag hade haft backspegel så hade jag istället för att ha stått kvar på startrakan i en minut o riktat styret o vända ben o armar åt rätt håll, kunnat gjort ett riktigt bra lopp idag nu när mina ben börjar kännas väldigt normala igen.
Satte mig på min lätt sneda hoj och det tog ett halvt varv innan jag kommit ikapp lite o började se eftersläntarna i startfältet uppe i den längsta backen.
Körde faktiskt ganska fort dom 4 varven o körde förbannad upp mig till en 11e plats iallafall även om jag blev lite trött på slutet av tokrusningen.
Trots allt det bästa resultatet i år!!

Sol o torra banor i dag Söndag
Regn o blött igår Lördag och inte lika bra ben som idag, men jag hävdar mig ganska skapligt ändå när det är lerigt o halt och blev 11a i ett långt o slitigt race där jag anande ett litet ljus i den tröga tunnel jag befunnit mig i sedan början av April typ.
En godkänd helg.

Kötta!!

Starkt av mig

Körde i kväll ett lugnt MTB pass på 2,45 tim utan ben.
På slutet regnade det dessutom.

Det ska inte vara för bra..

Ofta när jag skaffat mig nåt nytt, så har man vid första användningen lyckats förstöra eller förfula det nya fina.
Fick man nya skidor som barn så kunde man ge sig fan på att man körde på värsta stenen i första utförsbacken och repade upp det fina belaget vid första provturen.
Varje gång jag köpte ny crosshoj passade jag på att vurpa i några väl valda snövallar eller störta i nåt hopp så att plasten i kylarvingarna rök alla världens väg plus att man krökte styret vid senast andra provturen.
Missat takräcket när man ställt på cyklar på nya bilens tak, spillt olja på nya dyra Peak byxor, klivit på nya dyra solglasögon..
På förra nya cykeln så fick jag en buckla i ramen nästan direkt.
Den här gången hade jag av nån anledning inte dragit åt ena pedalen ordentligt på nya cykeln och tappade därför denna och förstörde gängorna i vevarmen.
Jag gick länge och letade i mossan efter pedalen, när jag plötsligt förstod att den satt fast i skon såklart..

Men grejor är till för att användas så det är kanske bra att det svider lite i själen på en gång så man kan inte lider så mycket av att köra ut i skiten med dom nästa gång

Men det blev en sån här..

Detta är min nya cykel.
Jag går som vanligt mot strömmen.
Här har många onödiga gram sparats för att få en driftsäker och enkel cykel som ändå är skapligt lätt.
Specialized S works HT carbon -08 med mina egna valda delar.
XTR på allt utom vevpartiet som är det hela 80 gram tyngre XT. Kompenserar lite med en av dom lättare kedjorna.
Slangar i IRC däcken och en Rock shox SID WC -08 med Push lock
Expedo pedaler och en lite fetare variant av Selle italia SLR för mitt magra arsle.
Den väger ca 9,5 kg, vilket inte imponerar alls på många, men jag är nöjd, då den är nästan kilot lättare än min gamla.
Tycker att väldigt många slösar lite för mycket energi, pengar o talang på att extremlätta sina cyklar, när man i en del fall istället går o bär på både 3 och 4 kilo för mycket på kroppen som då leder att effekten uteblir och kanske till att den extermlätta cykeln går sönder.

Hoppas att denna håller lika bra som min gamla bebisblå Marin från -06.

Optimal uppladdning

Kanske är det inte så konstigt att det oftast går bäst att tävla när man får sova gott i sin egen säng..?

Men jag börjar bli van med hotellrum med läckande toalett, väsnande rökvarnare, olidlig värme eller granne med en nattklubb. Har även första tjing på det unknaste, äckligaste vandrarhemsrummen...