När man kört jävliga träningspass brukar man iallafall för det mesta tycka att det är skönt när det är över.
Ärligt talat så tror jag att känslan "det är skönt när det är över" är en ganska stor kraft som driver oss människor.
Det får vara hur tråkigt eller jävligt som helst, men det känns ju fortfarande skönt när det är över.
Jag har hållt på o grejat lite hemma på sistone. Målat lite o kladdat ner mig, borrat i plugg som släpper för lätt, tappat verktyg, monterat hyllor som inte stämmer osv...
Men nu är det så gott som färdigt och eftersom jag tycker "distinkt pissilla" om att vara hemmafixare så är det jävligt skönt att det är över.
Varje arbetsdag i min karriär har i stort sett klarats av, enbart på grund av vetskapen om att det är skönt när det är över.
Och även miserabla cykeltävlingar har ibland genomförts enbart för att det ska vara skönt när det är över.
Men i kväll körde jag ett så fint intervallcykelpass med superben o frisk luft att det var skönt hela tiden, både före o efter o till och med med 180 i puls.
Annars känns såna pass som "näradödenupplevelser".
Och om man nu skulle råka dö på ett sånt pass, så är det ju jävligt skönt att det är över....
3 kommentarer:
precis så stefan, precis så är det!
Så du laddar för H65-klassen?
Annars är det def. så! (grundtränar själv just nu på trainer med bl.a ûberlånga tröskelintevaller 2x20 min, t.ex är 4x4 mentalt lättare...).
Kommer att bli livsfarlig i H65. Den kick jag kommer att få av att arbetslivet är över, kommer att höja mig nåt alldeles fruktansvärt.
Så se upp om några år.. :)
Skicka en kommentar