Allt är relativt

Eftersom jag nu varit förkyld i 5 dagar så börjar jag oroa mig för min fysiska status en del, även om jag hoppas vara någorlunda frisk till helgen, då näst sista deltävlingen av Kalas cup avgörs i Södertälje.
Oron avtog en del när jag i kväll mötte något av stadens lokala unga fotbollslag vara ute och jogga på stan i en hastighet av ca 7 km i timmen och flåsande som om vore dom drabbade av lungsjukdomen kol allihopa.
En bit efter kom den personen som förmodades vara tränaren, en man i min ålder, dock med några fler kilos övervikt än jag.
Han förmådde inte springa, men ack vad ansträngningsröd han var i ansiktet.
Men allt är relativt.

På helgens tävlingar så kan det mycket väl vara jag som uppträder som denne fete fotbollstränare.
Fet, långsam, avhängd och röd i ansiktet...