Fattigt

Det ser onekligen lite fattigt ut i träningschemat sista tiden pga sjukdom, men idag kom jag ut på cykeln i en timme i blekt decembersolsken.

Jag har för länge sedan slutat säga "nästa år då jävlar", för jag vet att jag inte kan göra några extrema intensitets eller volymförändringar i träningen så länge jag måste orka med att jobba oxå.

Men små förbättringar hoppas man ju på , för det har jag ju faktiskt lyckats med dom sista åren trots stigande ålder och avsaknad av medfödd fysisk talang i form av hjärta o lungor.

Men då får det inte se ut såhär i schemat...

Jag har övertaget!

Tror jag?

Det gäller att hålla en fin fasad

I motsats till sommar, värme, hälsa och ledighet som denna bild visar, är det istället vinter, kyla, sjukdom och jobb som är verkligheten.
Och den bilden vågar jag inte visa..

Förändringar!!

Jag har haft så tråkigt idag med min förkylning så att jag till och med ändrat lite i bloggutseendet.
Tyckte det behövdes en bild.
Om 2-3 år kanske jag ändrar nåt igen...

Tant

Likt gamla tanter som samlas och matar änder nånstans och överträffar varandra med sina åkommor som ledvärk, högt blodtryck, gikt, spruckna fötter medmera, så bloggar cyklister allt som oftast om sina fruktansvärda förkylningar.
Tycker det är rätt ointressant att läsa om andras förkylningar, men jag är ändå tvungen att skriva att JAG är förkyld för typ femtioelfte gången i år (iallafall fjärde).
För jävligt!!

Och det enda som återstår att göra för en cyklist som är förkyld är.... att mata änder kanske.
Så tragiskt är det.

Snöstormcykling

Jag har ett svagt minne från barndomen, kanske var jag 3 år gammal och det hade kommit väldigt mycket snö.
Jag skulle gå ut i snön utanför huset och försökte gå några steg, men jag sjönk ner till midjan drygt, men fortsatte ändå att ta mig en bit till och till sist satt jag fast i den för mina barnmuskler alltför tunga snön.
Jag minns att jag blev väldigt arg och skrek rätt ut av ilska och maktlöshet tills någon kom o hjälpte mig ur snöfällan

Jag börjar känna samma typ av ilska över den här vintern och all den snö som vräker ner i iskyliga vindar.
Nästan för tungt för mina gubbmuskler att alltid kämpa i snömodd och att alltid ha motvind med snöpisk i ansiktet.
Dagens avkortade distanspass på cykel i snöstorm var INTE det roligaste jag gjort..

Kanske ställer jag mig och skriker rätt ut i morgon klockan halv sju när jag kämpar mig till jobbet.
Men ingen jävel kommer att komma till min undsättning.
Jag kommer att få ligga där o snöa in i en snödriva ända tills vårens solstrålar smälter snön och min förruttnade gubbkropp framträder i vårljuset till allas äckel.
Om det blir vår vill säga...

Tsunami eller vulkanutbrott

En arbetskollega tyckte golvet var så skitigt på jobbet, att det skulle behövas en flodvåg för att rensa upp lite.
Själv hade jag önskat mig ett rejält vulkanutbrott som dränkt hela skiten i djup lava, som sedan forskare om 200 år hade kunnat gjort utgrävningar i, och sedan undrat vad fan vi höll på med 2010?
Jag behöver inte vänta 200 år för att undra...

Icketräning

Dagens träning bestod av icketräning, däremot gjorde jag säkert av med fler kalorier än dom flesta på kort men trög och moddig cykelpendling, ett fysiskt lönearbete och snöskottning.
Hur tråkigt som helst.
Jag känner mig redan som en förslappad farbror, trots att jag körde det jobbiga "grispasset" på inomhuscykel igår kväll.
Det är jobbigt att träna, men det är ännu jobbigare att inte göra det.

Puh och pust!

Det känns som jag överlevt en påsk för mycket.
Och det var länge sedan det var påsk nu..

42 meter!!

Kanske inte lika imponerande som denna franska alp som jag "fångade" på bild i fjol somras, men på dagens vintriga luciarace i MTB, med hela 4 st startande, så fick vi med en backe som hade hela 42 meter i höjdskillnad från botten till topp på plogad väg, och det är nog den längsta åkbara höjdskillnad i ett svep man kan få till i Norrtälje.

För första gången på väldigt länge kändes det bra i kroppen och jag kunde kötta på till en 2a plats, ganska nära segern, med kalla händer. Kul med lite avbrott från jobbig inomhuscykling. Det hela avslutades med lite kaffe o lussekatter som jag med gott samvete kunde glufsa i mig, tackvare att jag håller vikten så lätt denna vinter av nån anledning som jag inte förstår..

Verkar ha fastnat mellan 69 och 70 kg fast jag tycker jag slarvar lite. Frågan är om det blir nån viktnedgång när jag väl skärper mig...

Gubbvarning

Jag var så jävla ful o trött när jag tittade mig i spegeln efter tuppluren efter jobbet, att jag nästan blev rädd för mig själv.
Nästan som min ena katt som brukar morra åt sin egen spegelbild i vattenskålen.
Istället för att morra så drog jag ut på ett uppfräschande kvälldistanspass på 2 tim i lugnt tempo
En skön men inte så sensationell upplevelse direkt, men jag blir väldigt trött av att köra kvälldistans numera, och när jag kom hem och fått i mig lite mat så satt jag i soffan och nickade till.

Tyckte jag hörde nån som morrade, men när jag tittade upp så låg katten kvar i fåtöljen och inte framför vattenskålen.
Kom senare på att "morrandet" var min egen snarkning, där jag satt med svängd hängnacke o sov som en riktig gubbe bara kan göra..

Igen

Ska inte sticka under stol med att jag har haft det "lite" svårt med motivationen att träna på, men jag har ändå gjort det.

Därför kändes det skönt att höra Layne Staley (numera död sångare i Alice in Chains) sjunga ut sin livsoglädje o ångest i slutet av passet på 20/40 intervallerna.

"I want to taste dirty... stingin´pistol... in my mouth on my tounge..... I want you to scrape me... from the walls... and go crazy like you made me"...osv

Ett lite udda val av träningsmusik men det funkade denna dag.

Det finns alltid nån som har det värre...

Istället för pizza

Innehar sedan en dag i somras nån sorts inofficiellt världsrekord i att cykla upp för branta backar med enväxlad cykel samtidigt som man har en pizzakartong under armen.
Detta hände bara en gång, men kanske var det denna händelse som ikväll fick mig att masa mig ur soffan och cykla iväg med min enväxlade monark med ett par skidor under armen, eftersom det stod skidåkning på programmet, och jag för kvällen inte hade nån bil till förfogande.

Det var lättare att cykla 3 km med skidor än 1,5 km med skör pizzakartong..

När jag väl kom på skidorna överraskades jag hur härligt det kan var att åka skidor ibland.
Ett lager "blått" och sen var det bara att köra i den vackra vinterkvällen med lätt snöfall och hyfsat glid o fäste och även sällskap.
Skidor ska vara frihet, inte en känsla att vara fastlåst vid ett par värdelösa plankor som det ibland kan kännas vid dåligt före.
Men skidåkning kommer ändå inte att stå för någon större procent av min vinterträning, då mitt dåliga knä inte tillåter mer än nån timme i veckan.
Max!
Om jag glömt hur skönt det kan vara att åka skidor som en glad motionär ibland, så hade jag oxå i somras glömt hur äckligt mätt och illamående man blir av en pizza, trots att man slagit världsrekord strax innan..

Tre noll noll

Liksom mina katter så valde jag att stanna inomhus idag.
-16 grader är precis över gränsen för längre pass utomhus på cykel, enligt mig.
Kl 0815 så blev det då istället ett distanspass på 3 timmar inomhus på friskis, tillsammans med GT.
Jag har gjort det en gång förut en kall dag i Februari för några år sedan, och det var lika tråkigt då, men tiden gick lite fortare denna gång då man hade lite sällskap.

Man hade även förmånen att titta på sig själv i den stora spegeln framför cyklarna i tre timmar... Den lågt stående solen som lyste in genom fönstret avslöjade en trött, blek, hårig 43 årig man som kallar sig för nån form av cyklist, och som denna vinter fortfarande håller vikten på tävlingsssäsongsnivå.
Det kan alltså bli bättre, fast man inte kan tro det så här i kallaste december..