Jag har ett svagt minne från barndomen, kanske var jag 3 år gammal och det hade kommit väldigt mycket snö.
Jag skulle gå ut i snön utanför huset och försökte gå några steg, men jag sjönk ner till midjan drygt, men fortsatte ändå att ta mig en bit till och till sist satt jag fast i den för mina barnmuskler alltför tunga snön.
Jag minns att jag blev väldigt arg och skrek rätt ut av ilska och maktlöshet tills någon kom o hjälpte mig ur snöfällan
Jag börjar känna samma typ av ilska över den här vintern och all den snö som vräker ner i iskyliga vindar.
Nästan för tungt för mina gubbmuskler att alltid kämpa i snömodd och att alltid ha motvind med snöpisk i ansiktet.
Dagens avkortade distanspass på cykel i snöstorm var INTE det roligaste jag gjort..
Kanske ställer jag mig och skriker rätt ut i morgon klockan halv sju när jag kämpar mig till jobbet.
Men ingen jävel kommer att komma till min undsättning.
Jag kommer att få ligga där o snöa in i en snödriva ända tills vårens solstrålar smälter snön och min förruttnade gubbkropp framträder i vårljuset till allas äckel.
Om det blir vår vill säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar