Innehar sedan en dag i somras nån sorts inofficiellt världsrekord i att cykla upp för branta backar med enväxlad cykel samtidigt som man har en pizzakartong under armen.
Detta hände bara en gång, men kanske var det denna händelse som ikväll fick mig att masa mig ur soffan och cykla iväg med min enväxlade monark med ett par skidor under armen, eftersom det stod skidåkning på programmet, och jag för kvällen inte hade nån bil till förfogande.
Det var lättare att cykla 3 km med skidor än 1,5 km med skör pizzakartong..
När jag väl kom på skidorna överraskades jag hur härligt det kan var att åka skidor ibland.
Ett lager "blått" och sen var det bara att köra i den vackra vinterkvällen med lätt snöfall och hyfsat glid o fäste och även sällskap.
Skidor ska vara frihet, inte en känsla att vara fastlåst vid ett par värdelösa plankor som det ibland kan kännas vid dåligt före.
Men skidåkning kommer ändå inte att stå för någon större procent av min vinterträning, då mitt dåliga knä inte tillåter mer än nån timme i veckan.
Max!
Om jag glömt hur skönt det kan vara att åka skidor som en glad motionär ibland, så hade jag oxå i somras glömt hur äckligt mätt och illamående man blir av en pizza, trots att man slagit världsrekord strax innan..
2 kommentarer:
visst är det grymt att fp susa fram på skidorna en stjärnklar kväll!
Ja ibland. Framförallt så är det skönt att stanna o ta igen sig lite i tyst snöklädd skog
Skicka en kommentar