Måste vara släkt med varulven eller dracula eller nån, för jag upplevde nån sorts förvandling när månen kom fram ikväll.
Efter att ha vaknat kl 8 i morse o hört hur regnet skvalade o termometern visade 1,5 plusgrader, så bestämde jag mig för att utföra dom på söndagar nästan lagstadgade 3 timmarna på cykel lite senare istället.
Det skulle klarna upp från sydväst framåt kvällen sa smhi, så jag cyklade åt det hållet kl 1645.
Efter att ha cyklat igenom blöta o torra snöbyar o motvind och passerat kommunens sydgräns med ca 5 km, så sprack det upp o månen kom fram o lyste upp otroligt.
Jag vände vid den plats jag bestämt mig för innan o fick därefter en sån konstant stark medvind man sällan upplever utanför nån av kanarieöarna, där den starka passadvinden nästan ständigt blåser.
Mina lurviga varulvsben blev ovanligt starka och medvinden o månskenet gjorde dom ännu starkare??
Det frös på i rekordtakt o dom blöta vägarna förvandlades till frostiga o frasiga dito. Inte speciellt halt dock.
Jag flög fram o det bara matade på med vind i ryggen.
Hann till o med dra nån extrasväng på småvägar på slutet
När jag kom hem sköt katten rygg åt mig o när jag såg mig i spegeln så tyckte jag att jag var ovanligt orakad, trots att jag nyligen rakade mig.
Kanske lite långa hörntänder med?
Ful var jag oxå, men det var ju ingen nyhet direkt..
När jag duschat så var jag tvungen att kolla så att det inte fanns nåt skelett i garderoben.
Jag såg inga fast dom säger att alla har ett skelett i garderoben.
Alla utom jag??
Sen kom jag ju på att jag städade dom i morse..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar