Som den djurvän jag är så räddade jag instinktivt i morse en liten söt skogsmus som katterna släpat in o jagade o plågade i mitt hem. Dom tar inte möss speciellt ofta, men nån gång varje vår händer det iallafall.
Musen var smart o snabb och gömde sig på bra ställen o förvirrade mina katter. Den sprang slutligen ner i en korg med vantar o sjalar i hallen och då var jag snabb o smart och bar ut hela korgen på balkongen o räddade därmed den lilla livrädda varelsen som först tvekade, men sen hoppade mot friheten ner från balkongen och ner i gräset o började springa bort från helvetet.
Med mig tårögt vinkande farväl..
Den hann ca 10 meter när en skata från ingenstans fått syn på den o anfaller med sin trubbiga näbb och brutalt tog den med upp i luften. Men den sprattlade sig loss o ramlade ner o sprang med otrolig fart för sin litenhet tillbaks mot min balkong för att söka säkerheten under denna.
Den hann bara nästan tillbaks.
Skatan var snabbare.
Istället för att bli plågad av mina katter så blev den nu brutalt ihjälhackad till köttfärs av en hänsynslös skata, med en annan skata vaktande bredvid.
Om jag vänt mig om och gått in lite tidigare så hade jag inte sett skatattacken och därmed trott att musen hade klarat sig o var mig evigt tacksam.
Men det är kanske bättre att bevittna den brutala verkligheten än att gå i tron om att allt är i sin ordning....?
2 kommentarer:
Den enes död,
den andres bröd!
Visste inte du var en sån djurvän..
Bra kört på racen, följer er noga.
//Jesper
Jag har räddat skogsmöss förr, men då har jag ju inte sett hur det har gått för dem senare...:)
Det är klart att man är djurvän när man har 3 bortskämda katter. Skulle vilja påstå att jag tycker mer om djur än om människor faktiskt. Men jag gillar inte stora arga hundar nåt vidare, särskilt om ägaren är dum.
Skicka en kommentar