Ensam med mina trötta ben körde jag ikväll årets första efterjobbetdistanspass i mestadels dagsljus, men fann det inte vara speciellt mycket bättre än att köra i mörker.
Fördelen med mörker är att man slipper se det gråkalla så kallade vårvädret.
Men det är först när man ger upp hoppet om något som man inte kan påverka nämnvärt, som det plötsligt händer.
Till exempel att det blir vår.
Så jag ger upp.
3 kommentarer:
Här nere i Stockholm är det nu vår, ca 22 grader i skuggan, vi bättrar på cykelsolbrännan och visslar på tjejerna som solbadar.
Glad Påsk Stefan!
/Peter S
poetiskt steffe!
här vaknade jag till en vit värld med 10cm nysnö, blöt o tung. Hoppet om att grensla cykeln i skogen lever än men är långt borta i midsommaraftonens toner som ljuder i bakhuvudet på mig då jag kämpar mig genom kajtn på maxbelastning...
Skicka en kommentar