Tio gånger körde jag uppför den långa branta tröga backen med den tyngsta cykeln. Hade lite publik i foten av backen i form av 3 st grillande halvfeta 15 åringar som föga inbjudande stod hukade över engångsgrillen med sina extermt nedhasade byxor och visade sina äckliga kalsongarslen..
Som om det inte skulle räcka med det "ickevälmåendet" man känner när man kör backintervaller.
Mådde däremot utmärkt när det var färdigt och cyklade nöjd hem i den vackra men kyliga majkvällen. Jag hälsade glatt på en utvecklingstörd, vejade överdrivet hövligt åt en tant med rollator.
Jag är inte alltid en misantrop?
I hamnen möttes jag av en kylig bris från havet och skrattmåsarna skrattade ikapp.
Åt mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar