Landsvägsrace!

13 st hyfsat vältränade män i varierande ålder ställde upp i dagens landsvägsträningsrace arrangerat av Robban.
Det blev till en början lite händelselöst samtidigt som jag kände mig lite seg, men efter ett tag var det lite mer fart och jag själv var med o sprätte lite i backarna, så iallafall några andra än jag själv blev lite trötta en stund.
Men efter att försökt gått med en lite misslyckad långspurt eller nåt o blivit trött, så hade jag inget med den riktiga spurten att göra, fast den var i en uppförsbacke vilket passar mig.
Men det är idrott, så allt kan hända o bollen är rund...
Och jag är en medelmåttig veteran

44 minuter

Jag var sovtrött efter en lång bilfärd ner till Göteborg i Söndags och tyckte att Herrelitens Xc lopp i SM som kördes just då, mest var långdraget, eftersom jag var otålig och ville ut och prova banan o benen.
Jag blev glad att benen var bra och banan likaså och jag kunde gå o lägga mig kvällen innan racet med gott självförtroende.
På tävlingsdagen var jag på gott racehumör trots lite lång väntan på sen start, och att benen var bra även denna dag kände jag på uppvärmningen.

Hade en bra startposition i det 38 man starka o snabba H40 fältet, i första led till skillnad från ifjol då jag stod i sista led.
Starten gick och jag kom iväg bra och var 8a in i första skogspartiet utan att spränga mig.
Det kändes bra och jag tänkte att jag hade tur som hade så bra ben just idag när det är SM.
Jag hamnade på placeringarna runt 10-12 med folk inte allt för långt framför, och så fortsatte det halva loppet.
I 3 varv av 6
Eller 44 minuter.(Jag råkade titta på klockan av nån anledning..)
Då började filmen som hela tiden hade spelats i normalfart, plötsligt gå i slowmotion, med risk för stillbild..
Jag började märka att jag var totalt muskulärt uttröttad av den intensiva banan och det höga tempot och folk började köra om mig i grupper om 5 st kändes det som.
Tryckte i mig en energi-gel, men den gjorde mig bara sockerskakig istället för att ge en kick
Det blev en väldigt jobbig o långsam resa mot mål med tappade placeringar och mycket tidförlust.
Blev 19e man till slut o var väldigt trött.

Jag kan ge en enkel förklaring till detta.
Jag körde helt enkelt ändå lite för fort för min kapacitet första halvan av loppet, så jag blev trött.
Punkt.
Kanske hade det räckt om jag släppt några placeringar o sekunder i början, istället för att köra väl offensivt, så hade jag sparat krafter till slutet och fått en lite anständigare placering, kanske runt 12-15 och haft mindre tidsmarginal till segraren.

Nåja, det har inte stått nåt om min oehörda trötthet i nån kvällstidning än, och katten var precis lika glad som vanligt när jag kom hem mitt i natten, fast jag bara blev 19 e på SM..

Allt klart nästan

På Söndag åker jag till Göteborg för att köra MTB SM XC på Måndag
Det bästa jag kan göra för att köra bra på det stundande SMet är att jag har en normal form, en fungerande cykel och att jag gör mitt bästa på tävlingsdagen.
Mer kan man ju inte göra.
Jag väntar mig ju inte några under i några drömmars värld bara för att det är SM, så jag är jättenöjd om allt fungerar skapligt som det för det mesta gör, sett över en 5 årsperiod.
Har tränat bra på sista tiden, men inte mer eller hårdare än vanligt och det har känts ganska bra faktiskt.
Ser på startlistan i H40 att det blir minst lika svårt att ta en topp 10 placering som förra året, vilket jag ju faktiskt lyckades med i fjol som 9a i mål.
Upprepar jag det i år så kan jag nästan dra mig tillbaka o vara nöjd för resten av mitt liv typ..
Nåja....

6 sätt att slippa fettlever...

...var rubrik på en av kvällstidningarna idag.
Jag kastade mig in i butiken o köpte tidningen direkt....
Sen fortsatte jag att dricka sprit, äta osunt o leva ett allmänt dåligt liv, släpandes på min korpulenta kropp.

Men i morgon så ska jag minsann ta mig i kragen o få mig en riktig genomkörare på min allt bättre o förfinade MTB bana.
En förlängd utförslöpa följt av 2st förlängda uppförsbackar och en "tråkig" del av banan byttes ut mot en betydligt roligare.
Sånt sysslar jag med på vilodagar under semestertid.

Inget badväder direkt

Förutom att det spöregnar o jag har semester så är det ganska bra...

Äntligen!

Träningsrace på hemmabana idag och jag fick precis den genomkörare jag behövde, både fysiskt o psykiskt.
Hade bra ben o fajtades hela det timslånga loppet med Johan , men fick ge mig på slutet och såg Gunnar ovanligt länge innan han förvann, men så kan jag varenda spår, sten och rot på banan oxå.
Mycket upp och ner men utan längre stigningar, vilket syns på den småtaggiga höjdkurvan.
Jag har en riktigt bra bana om jag får säga det själv. Vältrimmad, rensad o skön.
Nåja det var skönt att kunna kötta på för fullt igen, även om det kanske saknas lite av det lilla sista.
Men hur ofta är allt helt perfekt?
Dagens race var helt klart inom marginalen för bra, på gränsen till mycket bra.
Och det ska man vara glad för!

Fysiken är det inget fel på... eller?

Körde träningsrace i tempo hos Gunnar igår och ett XC idag.
Tempot gick bra, mest på grund av att det var en tekniskt ganska enkel bana plus att jag hade bra ben för dagen, men dagens XC gick inte bra trots att jag försökte köra lugnt och fokusera på att slappna av o köra fort utför igen, vilket jag haft lite svårt för efter kraschen med axeln.
Det gick helt värdelöst tekniskt så jag åkte hem efter 2 varv.
Rädd för att göra illa mig på nåt vis, vilket jag inte känt så ofta förut i livet.
Just nu gör det ont lite överallt i min gubbkropp: Båda axlarna, höger knä, höger armbåge, lite kronisk nackspärr.
Kanske min kropp talar till min hjärna att ta det försiktigt, vilket gör mig lika tekniskt skicklig som en medelmåttig långloppsspecialist.
Och jag hatar det!!

Måsmannen?

Man kunde ju läsa för några år sedan om en kvinna, den så kallade svankvinnan, som av medlidande räddade o tog hem en svan som farit illa.
Det hela gick dock efter ett tag lite över styr och hon hade till sist "räddat" 11- 12 svanar som hon förvarade i sin lilla lägenhet i all misär..

Det skulle nästan kunna ha hänt mig denna vecka, eftersom en av fiskmåsungarna som varje år kläcks o växer upp på taket på min arbetsplats hade skadat vingen så mycket att den aldrig skulle kunna flyga om ingen hjälpte den.
Inte ens måsmammans lockande skrik kunde förmå den att göra annat än att springa fram o tillbaks på den hårda asfalten för att sedan övernatta mot en betongvägg.
Väldigt hjärtskärande
Här for tankar genom mitt huvud om att ta hand om den, fixa vingen och mata den och sedan få en tam fiskmås som skulle komma flygande när jag visslade o sätta sig på min axel.
Men idag syntes den inte till.
Men måsmammans skriande hördes en bit längre bort.
Kanske var måsungen där, men jag orkade inte gå o kolla.
Sen gick jag på semester, som den egoistiska människa man nu är.
Måsfarmen får vänta.

Stelt uppmjukningspass

Eftersom jag var sliten, trött o stel till följd av hård träning, lönearbete, o gamla skador så bangade jag att köra träningsrace ikväll.
Blev istället lite smörcykling med MTB hojen med låg puls men hög återhämtningsfaktor både fysiskt o psykiskt.
Siktar på att vara piggare nångång..